Typ skriva samhäll, engelska, historia, plugga matte, spela in självdokumentär, klippa projektarbete...och detta är då bara skolgrejer som jag har att göra.
Men ändå sitter jag bara här på en stol vid datorn och kan inte förmå mig själv till att jobba. Jag ska åka till Jörrel om en timme och skulle lätt hinna skriva några rader eller plugga några tal. Men motivationen är som bortblåst igen!
Och det är väl klart, när man inte kan plugga hemma eller få göra något utan att få höra långa verser av klagomål så tappar man lusten till det mesta. Finns inte jättemycket som lockar och energin går åt till att stå för sin sak och hitta lösningar på problem.
Mina familjer tycker att jag bör vara hemma mer och vara hos min pojkvän mindre. Men det spelar inte så stor roll för om jag skulle lyssna på dom så skulle de hitta nya saker att bråka om. Det har dom gjort i över 10 år så varför skulle dom sluta nu?
Därför väljer jag nu för första gången på länge att inte ens försöka anpassa mig. Jag tänker visa ännu mer att jag står för vad jag tycker är rätt och vad jag vill göra. Jag har i hela mitt liv anpassat mig. Det finns det ingen som kan påstå motsaten. Jag har anpassat mig till att mina föräldrar skilde sig, att de träffade nya, att de skaffade fler barn och att de inte kunnat hålla isär bråk med varandra ifrån bråk med mig.
Och hur kan de tro att jag ska kunna acceptera och tycka om deras nya helt ovillkorligt? Det var väl ändå inte jag som valde mina extra föräldrar?
Nej så idag väljer jag att åka till en familj som respekterar mig, mina val och där alla i familjen anpassar sig.
Du är duktig och stark! Vi hörs i morgon, kram sofia
SvaraRadera