Ja alla skriver om sina underbara vänner, sina oumbärliga syskon, vad de ska hitta på efter gymnasiet, hur lång tid innan körkortet är klart och hur mycket de längtar efter allt möjligt. Mycket känslor såhär års, även om det inte är vår så verkar folk vara överfyllda med känslor av olika slag. De flesta känslor verkar vara kärleksfulla och bra känslor, det är ju kul!
Men själv känner jag mig rätt tom på känslor...för en gång skull. Och när jag väl har en känsla så kan jag inte reda ut om jag är lycklig, ledsen, orolig eller glad. Oftast slutar det med frustrerade tårar i mammas eller pojkvännens famn. Eller i värsta fall i en kram med min pingvin Amigo<3
Jag vet att det mesta är bra nu men jag vågar inte riktigt vara helt glad. För jag är rädd att det ska påverka på nåt vis. Hur vet jag inte. En sak är säker och det är att det finns en känsla och oro som kan sabba ALLA mina glada stunder. Varför försvinner den inte? Helvetes svartsjuka och jävla lågprioritetskänsla. USH!
Och den dyker ju SJÄLVKLART upp i de flesta sammanhang med min stackars pojkvän.
Och nu verkar det som att jag också är full med känslor och visst till viss del, men det är bannemig inga bra känslor.
Men jag känner ju mig glad ändå!
Jag måste undvika situationerna med min stackars pojkvän, han får lida lite för mycket.
Puss på honom.
Nej men Sofia Broman min älskling!! Min stackars stackars vän, jag tänker på dig<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar