Jag inser vilka som jag kan vara mig själv med, säga vad som helst till och alltid räkna med. Det är inte överdrivet många, men dom räcker och blir över ändå!
Känner mig nästan beroende av dessa människor. Speciellt såhär en lördagskväll när man är ensam hemma, haha. Två träffade jag idag och ni gjorde en trist dag till en bra dag!
Nu vill jag bara att Hanna kommer hem, att jag får åka till Emilia snart och att det ska bli måndag så jag får hänga med Angelica igen!
Sedan så är det ju männen i mitt liv också som jag inte klarar mig utan! ;)
Återgår till min trista lördagkväll nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar