Det är faktiskt sant. Det är då jag tänker klart och vet vad jag borde göra med saker och ting för att jag ska må som bäst.
Kvällar då är jag bara liten och känslig!
Nu känner jag lite som såhär. Tjena vad jag har kämpat och kämpat. För det var hela tiden värt det. Men nu vill jag faktiskt ha nåt för det. Eller uppskattning för hur jag kämpar på. Känns ju som att den senaste veckan har mina ansträngningar vart för ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar